NYHETER

 

Nu är det höst, säger matte och plockar fram de där roliga vantarna som jag älskar att ha mellan tänderna. Lerigt och härligt och vattnet i ån är så kallt och uppfriskande. ”Skitiga blir ni”, säger matte och hotar med duschen. Men det är skönt att bli ren och fin igen, tills nästa promenad.

Har övat apportering med matte på gärdet. Hon säger att jag är duktig och hon skrattar med hela ansiktet. Så duktig var jag att jag fick vara med på jakten förra helgen. Det var spännande men tomt på djur där jag drog fram. Men det var roligt i alla fall. Mycket härliga dofter var det och en och annan svamp att rulla sig i. Ser fram emot nästa gång.

Det har snöat också. En morgon när husse släppte ut oss var det vitt överallt. Kul att sprätta runt i snön en stund och nosa i alla spår som katterna gjort på backen. Nu ser man precis vart de gått…för att försöka komma undan. Men sen kom regnet igen och det vita försvann.
”Men det kommer mera”, säger matte och spanar mot himlen. Hon har något tungt i blicken. Längtar nog till värme och sol, att ligga på en solstol och bara njuta. Men, tänker jag, vad är det mot en härlig kattjakt på lerig gräsmatta. So long från mig.

Hittade mitt halsband på köksbänken vid 6-tiden på morgonen. Ganska bra gjort tyckte jag eftersom det fortfarande var mörkt ute. När jag skulle försöka sätta det på mig råkade det gå sönder, på massa ställen. ”Helt förstört” sa matte när hon hasade ner från sovrummet lite senare.

Bredvid halsbandet, bara lite högre upp mot väggen låg en påse med linfrön. Det var lätt att öppna den och sprida ut fröna över tiljorna. Det blir rätt mycket fast det bara var 300 gr. Men man undrar varför det ligger där om det är så förbjudet att kolla lite med tänderna. Inte verkade det svårt att sopa upp det heller. Det skulle ju i ändå städas…Men matte suckade.

Nåväl, det är ju i alla fall min födelsedag i dag och jag blev firad, trots det tidiga missödet. Hade nog sett att det fanns paket som jag senare skulle få slita upp. Spännande!!

I det lite sega pappret, under tejpen, fanns det ett tuggben och en leksak som piper vid lite hårdhänt behandling. Det är kul! Nora och jag lekte länge med pipgrejen och Viggo tittade avundsjukt på. Hedda leker inte gärna med saker men kollade så att Nora och jag inte hade för roligt. Hon bestämmer tydligen när och om det ska lekas.



På kvällen blev det kalas. Köttbullar på toppen av maten! Smaskigt. Partyhattarna kom på i samarbete med husse men jag är bättre på att ta av hatten än sätta på den. Sen kan man bita i den fast man får passa sig för gummisnodden. Den är otäck och kan smälla en på nosen om man inte ser upp. Lite otäckt men spännande.



Det blev en riktig helkväll. Mycket god mat och roliga lekar och bus. Så vi blev så trötta så. Somnade bredvid Nora i soffan. Viggo slocknade strax bakom oss på samma sofflock.



Hedda verkade i gasen och ville inte sluta partaja. Men till slut kom vi till ro allihop. Det var en härlig dag. Hoppas det blir lika kul i morgon. God natt o sov gott!



(Jag har lagt in resten av bilderna under Galleri)

Idag var Hector och Grappa här. Vi lekte i snön och hade så roligt tillsammans. Hector är en hyvens kille som tycker att jag är en trevlig prick. Men ibland blir det lite för mycket tycker Hector och då slänger han ner mig i snön och morrar som ett lejon. Oj, vad rädd jag blir!! Lika rädd för honom som för en mygga. Fast jag ligger en stund bland drivorna för att han ska bli nöjd. Men så fort han går därifrån är jag uppe igen och leken börjar om. En rolig lek är att springa upp på stora snöhögen på ladugårdsbacken och hämta snöbollar som matte kastar upp. ”Bra träning för musklerna” säger matte. Kanske hon själv skulle prova att ta sig upp dit. För sina muskler menar jag. Hon blir ju trött av att bara böja sig efter snön och kasta. Verkar lite klen, tycker jag. Men vi, vi är starka och uthålliga.



Efter vinteraktiviteterna gick vi in och det är så skönt att kura ihop sig tillsammans bredvid vedspisen och njuta av värmen. Man blir så trött och lugn… Måste vila så jag är pigg till kvällen när husse kommer hem. (Fler bilder finns under galleri)

Vinter! Denna ljuvliga årstid. Jag vill aldrig gå in…Den mjuka härliga vita snön som liksom sväljer hela min kropp. Man kan köra huvudet ända ner i botten och där luktar det så mycket härligt. Sork, gammalt kobajs och mycket mycket mer som jag inte vill gå in på här. Matte går med oss ner på gärdet. Hon har gjort en stig där som hon sakta tar sig fram på. Men vi, vi hoppar och springer ikapp. Livet är underbart just nu. Uppe på snön finns det också mycket goda lukter. ”Hare” säger matte. ” En hare har hoppat här”. Jasså, vet inte riktigt vad en hare är men den luktar gott. Viggo är mycket intresserad och stretar efter i spåren och vill ha lukten av haren för sig själv.

”Nu är du snart ett år” säger matten en dag. Tänk vad tiden går, tänker jag. Först liten, tjock och ganska lugn. Sen större, muskulös och stollig. Matte tycker jag hittar på för mycket bus. Men vad ska man göra när påhittigheten gör sig gällande.
Måste bara prova!

Matte ville ha lite ”vårigt” inne så hon planterade lite spännande växter i en korg häromdagen. Det var kul! Jag älskar att plantera, även inne. Snappade åt mig en och annan växtdel, lyckades öppna jordsäcken i botten och flytta på mossan från korgen till kökssoffan och golvet. Hon blev inte speciellt glad för hjälpen. Hon skrattade lite åt mina upptåg i alla fall men hotade med att hon måste ta in jordfräsen sen jag gått fram som en virvelvind. Men det räckte tack och lov med dammsugaren.



Den kommande ett-årsdagen tänker jag fira med en tårta till mina flockmedlemmar. Det minsta man kan göra tycker jag. Ja, det verkar som om de fått utstå mycket sen jag lämnade Dalarna för Sörmland. Visst, de är helt galna i mig, både människor och djur, men ibland känns det som om de tycker jag är för mycket. Man vill ju ändå vara till lags så jag jobbar på att lugna ner mig lite. Får se hur det går.

När matte blir bra i sitt hjärta och snön har försvunnit har hon lovat mig härliga träningar i skogen med blodade spår bl a. Låter fint! Men som ni vet; Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge. Under tiden får jag sysselsätta mig med annat.

So long.

Så har den då kommit och gått; den där lååånga hösten som jag bävade för. Men så här i backspegeln har den bara försvunnit och blivit en kall vit vinter. Fattar inte var tiden tog vägen. Nu har dagarna redan blivit några minuter längre och det är så rent och fint ute. Har nästan glömt leran och de skitiga hundarna som fäljde i dess spår. Nu njuter vi bara av att kunna rusa runt ute och sedan gå rakt in och fortfarande vara rena och torra. Härligt!!


I julas var Stella med matte Ida och hälsade på. Stella fyller 11 år i juni men är still going strong. Hon träffade Viggo men verkar tycka det är skönt att vara enda hund och inte behöva dela sin kärlek med någon annan.

Här hemma har flocken det fint. Alvin jobbar på som vanligt men både husse och jag tycker att man kan se en liten tendens till en kommande sans. Han fyller ju ett år om några veckor. Han är otroligt go och kelig och har ett starkt psyke och en stor intelligens. Hedda har varit på semester igen i Nora hos Robert och Anna med ungdomar och passade på att löpa där också. Så med endast tre hundar i lägret har det varit ganska lungt över jul och nyår i allafall. Viggo och Alvin går så bra ihop fast båda vet vem som bestämmer när det gäller.

Emma och Johannes har tagit några bilder på hundar och omgivning under julen. Och det slog mig när jag såg bilden från trädgården att det bara är 4-5 mån kvar till de börjar blomma, äppelträden. Något att se fram emot, eller hur?

Det gick bra för alvin på utställning i lördags! I Norrköping på en internationell utställning blev han BIR-valp och vi är mycket stolta över honom!!

Älskar att bada!! Visste inte det men nu vet jag.. JAG ÄLSKAR ATT BADA!! Matte är förtjust och kastar i en grej som hon inte kan hämta själv. Hon vill att jag ska hämta den och det gör jag så gärna.

Sjön vi håller till i heter så passande Hundsjön, ligger mitt i skogen och det är så lugnt och fint där. Innan vi kommer vill säga. Då blir det fart!!

Hopp från liten klippa…plums… ner med nosen under vattnet, uppmed näsan igen och sedan blicken på den oranga. Hämta och leverera. Matte lika glad som vanligt när man ger henne lite uppmärksamhet. Trevligt med lättroade människor. Sedan ett varv på landbacken bland nyutslagen ljung och lingonris. Härligt!! Sen ner i böljan igen. Gång på gång. Så plötsligt får matte något matt i blicken och avbryter allt. Leken är över. Vi ska hem igen.

Varmt och skönt att få komma in i buren igen. Somnar nästan i den varma sköna bilen. Matte skrockar där i framsätet bakom ratten. ”Så duktiga ni var, mattes hundar”. Så duktiga!”. Jag borrar ner mig lite mer i dynan och handduken. Smackar, suckar och blundar. Livet är allt bra skönt!

Fredagen var en konstig dag. Det verkade först som om matte och husse skulle åka till jobbet. De snodde runt och verkade leta efter saker och ting och man fick intrycket av att de inte riktigt visste vad som skulle med i bilen. Vi låg alla fyra på kuddarna i köket och tittade på. Jag såg fram emot att de skulle komma iväg så man fick vara lite ensam och undersöka delar av köket som jag inte utrett färdigt. Då kommer plötsligt matte med kopplet och säger glatt at jag ska åka bil! Jag får följa med!! Kanske ska vi bada??!

Väl inne i buren, i 2:a klasskupén, var det behagligt svalt och dunkelt. Jag gungades till sömn av bilens rörelser, fläktens brus och diffus musik och inte vet jag vad som hände men när jag vaknade tog livet fart igen och jag kände mig piggare än någonsin.

Hon kallas för ”Fibban” och är en tjusig tjej, bara lite äldre än jag. Hon har skinn på näsan hon och vet att hålla unga gossar på plats, säger matte. Sånt älskar jag!! Jag ville aldrig ge mig. Och när hon slutade leka tjatade jag så ihärdigt att hon inte kunde låta bli att ge mig en omgång till. Det var så kul!!

Efter en annorlunda natt for vi iväg i bilen igen och när vi lämnade 2-klasskupén var världen full av likadana hundar som jag och ”Fibban”. De var överallt!! Ville dit, hälsa, leka, nosa…. Men matte höll i snaran och var hård. Fick INTE!! Till slut blev jag matt av allt som jag såg och orkade helt enkelt inte säga ”hej” till alla som gick förbi.

Så kom Mia och hämtade mig. Nyfiken travade jag med och snart kom verkligheten ikapp mig. Ståååååååååå. Och det länge. Nej, jag vill inte. Skruvar på mig, ner med rumpan men läppen sitter fast i Mias fingrar och biologi kämpar mot vilja, och jag måste ställa mig upp igen. ”Stååå”. Sen runt i ring med valpar före och efter i en farlig fart. Men Mias hand luktar godis och jag följer den med öppna sinnen. Trava, har matte sagt, men jag skuttar lite som jag vill. Det är bara emellanåt som jag travar. Jag ser matte brevid ringen under spektaklet. Jag sneglar på henne och hon ser lite bedrövad ut. ”Hemma kan han ju bättre”.

Väl inne i buren igen känner jag mig trött och ganska nöjd med min insats. Om jag får säga det själv… Mia får en lapp av henne som klämde och kände på mig för en stund sen och matte och husse slår sina kloka huvuden ihop över buren och mig.. Husse: ”Lite för smal. Mera mat alltså”. Matte: ”Men han äter ju massor. Men han rör sig ju hela tiden förstås. Han kanske borde sitta så här och bara matas….”

Hon droppar ner levergodis genom burtaket och jag bara ligger där och tar emot. Jag tror inte mina öron. Mer mat! BINGO.

Det regnar…Vi ligger alla fyra och trängs på kuddar och fällar i köket. Det är så skönt och lugnt. Ingen vill gå ut på promenad, i alla fall inte matte och husse. Man blir trött och slö och ögonen faller ihop mer och mer….OCH DÅ!

”Vilka hundar vill följa med ut i regnet?” Matte hojtar från hallen. Fort, fort. Vill gärna vara först. Fastnar med tassen i en repleksak och faller med hakan ner i golvet. Upp igen och ut i hallen. Trångt och härligt vid dörren, nästan kaos säger matte och vill att vi ska sitta och vänta. ”Vänta”. Jag har väntat tillräckligt. Nu vill vi ut!!

Bonden har slagit gräset på gärdena nedanför gården och här och där ligger nu gigantiska stora vita bollar. Nu får vi vara där nere igen. Härligt. Viggo leder dansen ner, Nora efter och sen jag. Hedda måste gå i koppel, för hon är en riktig jägare, säger matte.

En stor flock med starar traskar skrikande kring i gräset. Den ska vi spränga och vi lyckas bra måste jag säga. Inte en enda törs vara kvar när vi kommer. Tranorna går längre ner mot ån och när vi styr kosan dit börjar de trumpeta så högt, att jag snabbt bestämmer mig för att inte fullfölja jakten. Viggo och Nora vänder också. Stora fåglar det där, och förskräckligt högljudda.. Lika bra att vända, vi får ju i alla fall inte jaga dem…

Så mycket härliga dofter i det regnvåta gräset. Ett rådjur med kid har passerat ochdet finns lite sorkhål här och där. Vi gräver lite i leran, badar lite i ån och jag hittar en gammal plastpåse som jag tänker ta hem. Lite stor och svår att bära men man får hålla huvudet högt så att man inte trampar på den med framtassarna, då går det.

Matte vänder och börjar gå hemåt igen. Blåser i pipan, två korta signaler. Det vankas godis. Jag släpper påsen, låter den väl ligga där tills i morgon. Jag sätter fart mot matte. Hon sitter på huk och hela ansiktet lyser av glädje. Tänk att det är så lätt att göra en matte glad!

Utdrag ur "Alvins blogg"

Nu har våren kommit säger matte.. Det är mycket som ska göras på gården. Husse bygger hus och matte river upp det ena gröna efter det andra på ett ställe, för att i nästa minut gräva ner något annat grönt på annat. Fattar ingenting!!!

Jag hjälper gärna till och försöker verkligen men det verkar inte bli rätt liksom. Igår hittade jag en liten kartong full med små krukor med vackra blommor i. Bredvid låg en liten spade, precis en sån jag alltid önskat mig med ett mjukt och fint träskaft.. Jag flyttade spaden till botrappan och började sedan med blommorna. Försiktigt försiktigt, med framtänderna i krukans övre kant, bar jag den första över gruset till en annan del av gräsmattan. Sen hämtade jag en till… och en till…Då kom matte!! Och söket gick igång. Hon hittade nästan allt så småningom.

Hon vill att jag ska sitta i gräset bredvid och titta på när hon gräver i den härligaste jord man kan tänka sig. Titta på!!! Jag vill vara med!! Men matte är benhård. Jag går en liten sväng förbi husses potatisland. Han har vänt upp jorden så fint, så fint. Skönt att stå där och låta tassarna sjunka ner i myllan. Letar man ordentligt kan man hitta någon gammal rest efter förra årets skörd. Härligt mjuk och lite kladdig faktiskt. Smakar riktigt gott.

Usch!! Säger matte och kommer sättande igen, viftande med en kanin av tyg. ”Här Alvin. Lek med den här”. Tygkanin; när det finns gammal potatis och penseér.

Bilder finns under Galleri eller titta på ett bildspel

Stella har för gott flyttat till Ida i Uppsala. Hon har det så bra där och ingen av dem ville skiljas från den andre så Ida är nu hennes matte på riktigt. Jag vet att vi kommer att ses ibland när de hälsar på "morfar och mormor" i Bie. Jag önskar all lycka med denna härliga hund.

Livet på landet går vidare och Alvin lär sig mer och mer för varje dag. Han har lärt sig att vänta på maten och inte vara så ”på”. Vet vad ”stanna” betyder när jag går ut genom dörren eller grinden och han vacker vår vänta med de andra hundarna. Då sätter han sig ner och tittar på mig, något oförstående dock, men han väntar. Jag har börjat att blåsa i pipan vid inkallning och då kommer han som ett litet aprilyrväder. Slängande öron och viftande svans och vill ha en liten belöning. Fungerar alltid. Skönt att snabbt kunna få honom till sig. Hoppas det håller i sig.

Hedda har återvänt från sin semester. Utvilad, välgosad och nöjd återvände hon till ”kennel idioto”. Blev glad att se Alvin men skrynklade sin nos när han med tänderna gick lös på hennes tassar och svans. Det fattade han tydligen och har slutat att tracka henne när hon vilar på kökssoffan bland kuddarna. När de är ute tillsammans leker hon mycket med honom. Dansen går kring bersån, genom äppelträdgården och runt hammocken och trädgårdsmöbeln. När han inte hinner med stannar hon och väntar, för hon vet tydligen att små tjocka ben inte är lika snabba.

I går var Hedda och husse med om ett riktigt äventyr. De gick upp i hagen ovanför vårt hus och in i skogen. Väl bland granar och tallar tog husse av kopplet och Hedda var inte sen att ta en sväng i mossan. Så plötsligt började hon skalla. Och fram genom riset kom fem vildsvinssuggor och lilla Hedda efter, vilt skallande. Och inte nog med det; efter Hedda kom, på två led, åtta + tretton kultingar på smala ben. Långdansen fortsatte bort över hygget och in i granplanteringen vid sjön och snart dog skallet bort. Husse blev nervös. Tänkte på allt otäckt som kan hända en ”favvohund” och hur han skulle lägga fram det till hennes matte. Han travade på i blåbärsriset och lyssnade efter tecken från Hedda Tyst som i graven. Husse beslutade att gå hem. När han kom ut ur hagen och ut på vägen kom hon och mötte honom, Hedda, den kavata, med svajande svans och lyckliga ögon, flinande som bara hon kan. Hon var klar med bortmotningen av grisarna och hade gått hem. Allt gick väl den här gången men jag förundras över hur hon, som verkar så vän och blid, kan ha ett sånt krut i sig. Inga mer promenader i skogen utan koppel sa matte och framför allt ingen vildsvinsjakt. Hedda blinkar lite bland kuddarna. ”Vi får väl se”…

Låt mig presentera lilla ALVIN, Backa Tinkerbells Just Me. Vi hämtade honom i fredags, 3 april och Alvin kom med våren. Han sköter sig utmärkt här i sitt nya hem. Nora blev överlycklig över sin nya lekkamrat men antog samtidigt en mycket mer vuxen attityd än jag någon gång sett. Hon t o m GICK över gräsmattan, vi som trodde att hon bara kunder springa eller skutta! Viggo viftar obesvärat på svansen och är ”vänlig farbror”.

Hedda var sällskap till Alvin i bilen från Dalarna till Örebro där hon gick av för att vara på semester i 2 veckor hos Robert och Anna. Men de har i alla fall träffats så hon vet vem han är när hon kommer hem igen om ett par veckor.

Solen skiner och det är verkligen VÅÅÅÅÅÅR i luften. Koltrast, bofink och talgoxe kvittrar i kör uppe i hagen och tranorna trumpetar nere på gärdet. Härligt!!. Matte får vårkänslor och då kommer gummihandskarna fram. Det städas i lilla stugan och på klädsträcket under äppelträden fladdrar nytvättade gardiner. På verandan leker Nora och Alvin med en av husses strumpor. Den är minst en meter lång nu. Hållbar modell, måste jag säga. Och praktisk: Gör dina egna långstrumpor!!

Pratade med Elvy i telefonen i morse och berättade att resan, mötet med nya flocken och första natten gick helt utmärkt. Verkar vara bra virke i den hunden! Har träffat katterna också och det går fint. De är ju ganska coola och luttrade så en liten valp är inget hot på något sätt.

Alvins egen sida är på gång och kommer inom kort!

Fler bilder finns under Galleri

I helgen var vi ute och grillade korv vid sjön Tryningen. Både hundarna och vi tyckte att det var underbart.
På kvällen umgicks vi lite vid köksbordet men hundarna var såååå trötta och gled längre och längre in i dvalan.

Under Galleri finns det lite bilder från vårat äventyr...

Måste skärpa mig och uppdatera oftare så att folk ser att man finns kvar. Men de flesta dagar händer inte särskilt mycket och vintern i sig finns väl inte mycket att skriva om. Men nu börjar den släppa taget. Solen går upp till vänster om ladugården nu, sedan de första dagarna i mars, det är ett starkt vårtecken. Katterna samlas på gården, både våra och andras och hundarna har fullt sjå att veta vem som ska jagas bort och inte. Lilla Alice, min hittekatt från augusti, sterilicerades i torsdags och har följt skådespelet från ett fönster på övervåningen.

Vi var på utställning vid Trolldal i söndags med Nora och hon blev 3:a med Hp. Träffade två valpar där efter min Viggo och de var så fina båda två och mycket trevliga. I slutet på nästa vecka kommer han att bli pappa till ytterligare en kull. Alma heter tiken och hennes husse och matte säger att hon är rund som en tunna. Ska bli spännande att se vad det blir. Hoppas att allt går som tänkt.

Typiskt sportlovsväder. Några grader kallt, snålblåst och mulet och det till och med luktar februari. Men torrt och rent. På gärdena runt gården står åtminstone fyra grupper med rådjur. De sparkar i marken likt frusna tonårsgrabbar utanför kiosken och kastar ibland nervösa blickar åt höger och vänster för att kolla läget. I soffan sitter Nora och Hedda och tittar ut genom fönstret men värmen från brasan i öppna spisen gör deras blinkningar mer och mer långsamma....de rullar ihop sig på mattes linnekuddar, smackar, suckar och stänger ögonen helt. Snart drömmer de om rådjuren och den största av harar. Men det är en dag i morgon också...

Matte var på uppfödarutbildning i Falun över helgen. Roligt att träffa andra uppfödare och hundintresserade människor. Det blev en bra kurs med mycket skratt och utbyte av erfarenheter. Sen får man ju en liten "plutt" framför kennelnamnet på uppfödarsidan också!

Nora är höftledsröntgad med resultat A och ögonlyst u a.

Hedda klarat 1 ÖKL viltspår.